Au pair

Ni som känner mig bäst vet ju förmodligen hur osäker och eftertänksam jag är, och har varit i hela mitt liv. Detta är något jag är idag och troligen kommer att vara så länge jag lever. Men en sak har jag lovat mig själv - här och nu.

Att åka bort helt själv till en annan del av världen är så skrämmande för mig. Och det tycker jag att det kan få vara. Det är väl helt okej, så är det säkert för många andra också.
Men när jag tänker efter så har jag ju levt hela mitt liv här i trygga Sverige och alla mina resor genom livet har varit inom Europas gränser.
Klart att det är läskigt, men också spännande. Det är inte lätt att tänka så men - om man inte kliver över hinder och testar gränser i livet, så kommer hindren aldrig att försvinna.

Så fort kan efter jag har gått ut gymnasiet ska jag åka till USA och jobba ett år som Au pair. Det har jag bestämt mig för. Själva tanken är horrifying och om jag skulle fortsätta gå efter mitt gamla mönster så skulle jag hoppa över det, fastän jag så gärna ville.
Men det är som att spänningen totalt överträffar oroligheten. Varför inte bestämma sig innan man hunnit tänka igenom det för mycket, då?

Jag tycker det hela verkar så spännande och jag har läst många berättelser från andra sidan Atlanten som är skrivna av andra ungdomar som är eller har varit där. Verkar som en helt otrolig upplevelse. Och ett helt perfekt sätt att testa gränser?