Min superduper lilla kloka

Min lillebror frågade mig häromdagen; Varför finns vi? Alla människor?

Ja asså va svarar man på de? Jag försökte att snabbt lista ut ett bra svar på den frågan, men vad säger man till en treåring, som älskar livet och att lära sig nya saker, om såna grejer?
Jag vet ju inte själv, så svaret fick bli att han måste lita på det han tror själv. Han måste få bilda sig en egen uppfattning om världen. Jag sa helt enkelt att alla tror olika, och det får han med.

Men då kom ja att tänka på, han är så lyckligt ovetande om allt skit som pågår i världen. Krig och svält, tortyr och sjukdomar. Sånt finns inte i hans lilla värld. Hans största problem och kriser är ju när inte han får som han vill och kanske måste lägga sig en viss tid på kvällen.
Jag vill ju inte att han ska veta allt om vad som händer runt om i världen och senvara orolig över det. För det vet jag att han skulle va om han fick veta, han är väldigt känslig.

Men samtidigt. Hur ska han då få veta hur bra han egentligen har det? För att han ska förstå det så måste han ju ha något att jämföra med. Kanske en värld där det finns barn som inte har mat eller tak över huvudet, och därför är sjuka och olyckliga.
I hans vardag så händer nästan samma sak varje dag och han leker och stojar på. Vet precis vad som ska hända hela tiden, men han kan ändå leva lite på sitt eget vis.

Fast det vill jag inte att han ska tänka på. För senare i livet kommer han ju att få veta allt om sånt, kanske till och med att han får märka av det själv på något sätt. Men han måste ju få va barn så länge han kan.

Men då kan han väl inte förstå hur bra han har det, nu när han verkligen är trygg i livet?